Transportlöpning

Det här med transportlöpning är en finurlig grej tycker Kakan. Det blir lite som ett kinderägg för löpare eftersom det blir en joggingtur, kommer till jobbet utan färdmedel och man har fått en riktigt bra start på dagen. Ja, eftersom Kakan vill hem också, så blir det ju dubbla pass. Det blir alltså bättre än ett kinderägg eftersom fyra önskningar blir uppfyllda :)

När Kakan ska springa till jobbet packas ryggsäcken med det för dagen nödvändiga*.
Löparkläder läggs fram i en prydlig hög.
En frukost efter löpningen gör i ordning och står och väntar i kylen.
På morgonen dricker Kakan en kopp te och äter max en smörgås. Sedan iväg. Det är skönt att springa på morgonen, luften är sval och skön.
Väl framme vid jobbet, stretch, en dusch, frukost nr 2 och sedan är Kakan klar att kicka igång dagen.

Å så på eftermiddagen är det bara att dra på sig de luftade löparkläderna och springa hem.

* för att inte behöva bära på allt för mycket i ryggsäcken har Kakan ett litet förråd på jobbet bestående av lite kläder, handduk, duschtvål, tandborste, tandkräm, te, lunchmat och skor.

Stekhett och på gränsen till vansinnigt

Lördag och ledig dag är en bra dag för löpning och långtur.
Det var något varmt, men inte superhett.
Kakan och löparvännen drog i väg, laddade med vätskebälte och keps.
Redan på Himpafältet inser Kakan och löparvännen att det är varmare än normalt.
Pauserna blev många och vätskan tog slut. Kakan och löparvännen tackar Mimmis Visthus för påfyllning av vätska. det hjälpte oss att komma hem.
Helt slut, 16 km senare, visar termometern i Casa del kakan att det varit hela 30 grader varmt, stekande sol och luftfuktighet utöver det vanliga.

Ja, detta var på gränsen till vansinnigt men det gick ju. Kakan får se det som ett pass att härda ut i värme och bygga pannben helt enkelt.

Fartlek

På självaste nationaldagen drog Löparkollektivet ut i terrängen i Löparkollektivbussen - nu utan AC.

Terrängen suger fast fötterna i marken och efter detta snigelpass tänkte Kakan att detta duger ej. Alla andra rusade iväg som kalvar på grönbete. Kakan hade stockar till ben och klumpar till fötter. Så här ska det väl inte vara??? Kakan saknar asfalten under sina fötter.

Tisdagens pass blev därför 5 km fartlek på den ljuva asfalten..... och minsann var det inte asfalt som fattades?

Intervallerna varierade från 100-600 m i tempon på 4.30-5.30 min/km.
Det var gött efteråt. Kakan var riktigt trött. En lugn nerjogg hemåt i svalkande kvällsbris var kronan på verket.

På ren skär vilja

Dagens pass var planerat att bli 23 km. Det blev 16 km.
Allt som kunde gå snett, gick snett denna dag.

Börjar med att knappt kunna prata med löparväninnan när vi sprang iväg. Vi hade kommit ca 500 m. Efter 5 km domnar vänster fot bort. Blir tvungen att stanna i tre omgångar för att snöra om skorna. Tredje gången gillt funkar det och foten blir i alla fall inte sovandes, utan bara lite slumrandes.

Kapar av passet redan vid lilla förorten till stora stan.

Nu har Kakan ont i vaden.

På vägen hem, väl framme vid köpcentret, blir Kakan TRÖÖÖÖÖÖÖTT.

På vägem från köpcentret och hem, ca 2 km. Går på ren och skär vilja.
Att det kan vara så segt att ta sig blott två km.
På vissa sträckor känns det som att Kakan inte får någon luft.
Blah!

Dock, Kakan är nöjd att ha varit ute och sprungit.
En liten tröst i natten.

Linkande pass

Igår sprang Kakan och löparväninnan ut på långpass. Eller rättare sagt så var tanken ett långpass.

En härlig dag med sol och lagom värme. Dock så fick Kakans vän ont i höften efter ett tag men kämpar vidare. Men när sedan vännen liksom linkar fram då är det nock. Kakan och löparväninnan bryter. Löparväninnan linkar vidare, gående.

Nu är det voltarenkur för löparväninnan och Kakan håller tummarna så att skadan läks.

Vi ska ju springa premiärmilen i hop.

Skotankar

Nu börjar det bli "vår"...eller nja, åtminstone halvt barmark på de stråk Kakan springer. I och med detta så sås det ett litet frö om nya inköp....nya springskor behövs.
Kakan vill gärna att de ska gå i rosa för det måste ju kännas lättare att springa på rosa moln?

Annars är ju vinterlöpskorna Asics GoreTex ena riktiga höjdare. Ja, de får duga ett tag till.

Lidingöloppet

Oh no, det är inte Kakan som ska springa Lidingöloppet idag utan maken och hans vänner.

När Kakan vinkade av maken i morse så var han nervös. "Jag ska springa 3 mil"......ett litet problem kanske när maken endast sprungit 2 mil EN gång inför detta lopp.
Alltså inga längre distanser i benen så det får väl gå med hjälp av pannbenet som Marathonmia säger.

Hur som helst...oavsett vilken tid maken och hans kompisar får idagens Lidingölopp så är de alla vinnare som har deltagit och tagit sig runt, oavsett vad andra förståsigpåare säger.
Liksom, de flesta är ju inte med och då är det ju lätt att kommentera och dissa tider mm. Till er vill Kakan säga:
- Spring själv då

Vad lustigt är att när familjen Kaka ska åka någonstans så lägger maken inte så stor vikt i detta med packande. När maken ska åka någonstans (oftast själv då med kompisar), något r o l i g t så som tältning och löpning, så packas och planeras det febrilt hemma. Kakan har aldrig sett sådan iver med packningen som igår kväll