söndag 20 februari 2011

På ren skär vilja

Dagens pass var planerat att bli 23 km. Det blev 16 km.
Allt som kunde gå snett, gick snett denna dag.

Börjar med att knappt kunna prata med löparväninnan när vi sprang iväg. Vi hade kommit ca 500 m. Efter 5 km domnar vänster fot bort. Blir tvungen att stanna i tre omgångar för att snöra om skorna. Tredje gången gillt funkar det och foten blir i alla fall inte sovandes, utan bara lite slumrandes.

Kapar av passet redan vid lilla förorten till stora stan.

Nu har Kakan ont i vaden.

På vägen hem, väl framme vid köpcentret, blir Kakan TRÖÖÖÖÖÖÖTT.

På vägem från köpcentret och hem, ca 2 km. Går på ren och skär vilja.
Att det kan vara så segt att ta sig blott två km.
På vissa sträckor känns det som att Kakan inte får någon luft.
Blah!

Dock, Kakan är nöjd att ha varit ute och sprungit.
En liten tröst i natten.

måndag 7 februari 2011

Linkande pass

Igår sprang Kakan och löparväninnan ut på långpass. Eller rättare sagt så var tanken ett långpass.

En härlig dag med sol och lagom värme. Dock så fick Kakans vän ont i höften efter ett tag men kämpar vidare. Men när sedan vännen liksom linkar fram då är det nock. Kakan och löparväninnan bryter. Löparväninnan linkar vidare, gående.

Nu är det voltarenkur för löparväninnan och Kakan håller tummarna så att skadan läks.

Vi ska ju springa premiärmilen i hop.

Skotankar


Nu börjar det bli "vår"...eller nja, åtminstone halvt barmark på de stråk Kakan springer. I och med detta så sås det ett litet frö om nya inköp....nya springskor behövs.
Kakan vill gärna att de ska gå i rosa för det måste ju kännas lättare att springa på rosa moln?
Annars är ju vinterlöpskorna Asics GoreTex ena riktiga höjdare. Ja, de får duga ett tag till.