Dagens pass var planerat att bli 23 km. Det blev 16 km.
Allt som kunde gå snett, gick snett denna dag.
Börjar med att knappt kunna prata med löparväninnan när vi sprang iväg. Vi hade kommit ca 500 m. Efter 5 km domnar vänster fot bort. Blir tvungen att stanna i tre omgångar för att snöra om skorna. Tredje gången gillt funkar det och foten blir i alla fall inte sovandes, utan bara lite slumrandes.
Kapar av passet redan vid lilla förorten till stora stan.
Nu har Kakan ont i vaden.
På vägen hem, väl framme vid köpcentret, blir Kakan TRÖÖÖÖÖÖÖTT.
På vägem från köpcentret och hem, ca 2 km. Går på ren och skär vilja.
Att det kan vara så segt att ta sig blott två km.
På vissa sträckor känns det som att Kakan inte får någon luft.
Blah!
Dock, Kakan är nöjd att ha varit ute och sprungit.
En liten tröst i natten.
1 kommentar:
Uuuh, vissa pass är skitpass! Du kommer igen, ibland bara vill det sig inte. Ser att du har värsta fina planeringen här i kanten! Imponerande! Jag har ingen planering! Märkligt, jag som brukar gå igång på sådant! Kör på! :D
Skicka en kommentar